o Introduktion
Skottlandsmodellen för tidiga och samordnade insatser
En crash course med grundläggande kunskaper om Getting it Right For Every Child (GIRFEC)
Innehåll:
Sammanfattning
0 Introduktion
1 En kort historik om GIRFEC
2 Skandinaviens roll i utvecklingen av GIRFEC
3 GIRFEC i ett nötskal
4 Case: Highland - snabba effekter och bestående förändringar
5 Källor

by Raoul Joshi

joshico.org

In English: 10-minute summary

This is an autogenerated "Deep Dive" AI-podcast by Google based on the sources of this report. Note that some inaccuracies may occur.

Sammanfattning
Getting It Right for Every Child (GIRFEC) - "Skottlandsmodellen" - är en gemensam metod och samverkansmodell från 2005 som vidareutvecklades fram till 2014 då det lagstadgades som Skottlands gemensamma tillvägagångssätt för tidiga och samordnade insatser. Genom att förena operativ effektivitet med ett rättighetsbaserat och barncentrerat förhållningssätt erbjuder GIRFEC ett tillvägagångssätt som syftar till att inga barn faller mellan stolarna.
Mot en bakgrund av ett antal statliga utredningar som pekade på behovet av integrerade välfärdstjänster, tog Highland-regionens Highland Council och National Health Service (jämförbart med en Region i Sverige) initiativ under 2003 till att utvärdera framdriften mot integrerade tjänster för barn och unga. Detta arbete ledde sedan fram till det som skulle komma att bli GIRFEC.
Före GIRFEC präglades barn- och familjestödet av fragmenterade processer där olika myndigheter och professioner arbetade isolerat. Familjer bollades mellan verksamheter och tvingades upprepa sina berättelser utan att någon tog ett helhetsansvar. Systemet var reaktivt snarare än proaktivt och insatser sattes ofta in först när problemen redan eskalerat. GIRFEC löser detta genom att bygga in tidig upptäckt, tydligt ansvarstagande och en tydlig och evidensbaserad samverkansmetod mellan skola, omsorg, vård, socialtjänst och rättsväsendet.
Effektiv samordning för bättre resultat
GIRFEC strukturerar det operativa arbetet genom definierade roller och standardiserade processer som bäddas in i de allmänna välfärdstjänsterna i syfte att skapa likvärdighet för alla barn i Skottland. Varje barn tilldelas en Named Person – oftast en lärare eller rektor för barn i skolan – som fungerar som den primära kontaktpunkten och följer barnets utveckling. Vid komplexa behov där flera verksamheter erbjuder insatser utses en Lead Professional som koordinerar och driver på insatser från flera verksamheter enligt en gemensam sammanhållen plan.
Ryggraden i modellen är det gemensamma SHANARRI-ramverket, som mäter barns välbefinnande genom åtta indikatorer: Safe (Trygghet), Healthy (Må bra), Achieving (Utvecklas), Nurtured (Omsorg), Active (Fritid), Respected (Respekteras), Responsible (Ansvarstagande) och Included (Tillhörighet). Genom att integrera dessa indikatorer för barns välbefinnande som en grund i beslutsfattandet skapas en gemensam förståelse för barnets behov, en enhetlig begreppsapparat och därmed bedömningsgrund i alla verksamheter.
Från praktiskt genomförande till bestående resultat
För att säkerställa en framgångsrik implementering valde Skottland att först testa GIRFEC genom Highland Pathfinder-pilotprojekt (pågick i Highlands under 2006-2009). Genom att samla in data, identifiera utmaningar och anpassa metoden innan den rullades ut tvärs hela regionen kunde myndigheterna hantera potentiella hinder i ett tidigt skede.
Erfarenheter från Skottland påvisade både initiala framgångar under Highland Pathfinder projektet samt bestående resultat över tid - i synnerhet inom ungdomsbrottsligheten. Mellan 2006 till 2014 minskade ungdomsbrottsligheten ner till den lägsta nivån på 40 år och brottsstatistiken hade halverats fem år efter Highland Pathfinder. Orosanmälningar till socialtjänsten under denna tid gällande vård och skydd minskade med 61% och 83% för anmälningar på grund av brott.
Resultat och lärdomar från pilotprojektet
Effekterna från Highland Pathfinder har varit tydliga:
  • Tidigare insatser ledde till resultat som exempel minskad kriminalitet och minskat behovet av kostsamma akuta insatser.
  • Administrativa processer effektiviserades, vilket både frigjorde resurser och möjliggjorde att stöd kunde nå barn och familjer snabbare. En utvärdering under första året av pilotprojektet visade exempelvis att 80% av incidenter som annars hade gått direkt till motsvarande socialtjänsten i form av orosanmälningar, styrdes om till Named Person som gav möjligheten till att sätta in förebyggande och öppna insatser snabbare.
  • Familjer rapporterade ökad tillit till myndigheter, då de upplevde att stödet var mer sammanhållet och tillgängligt.
Genom att kombinera en tydlig vision med en välplanerad implementering visar erfarenheten från Skottland att strukturerad förändring kan skapa bättre resultat både för samhället och för de individer som är mest beroende av dess tjänster. Getting it Right for Every Child är inte enbart en reform inom det förebyggande arbetet med barns välbefinnande – det är en omstrukturering av välfärdstjänsters leveransmodell för att nå och ge stöd till alla barn i rätt tid.
0 Introduktion
Denna rapport är en sammanfattning av Skottlands modell "Getting it Right for Every Child" (GIRFEC). Den är avsedd för beslutsfattare – politiker, ledare inom utbildning, hälso- och sjukvård, social omsorg, polis, och andra yrkesverksamma som är engagerade i att förbättra livet för barn och familjer.
Kontext
Denna rapport är sammanställd från offentligt tillgängliga källor, främst från statliga webbplatser (Skottland), Skottlands nationella podcast för socialtjänsten och akademisk litteratur.
Detta är inte en akademisk kartläggning utan frihet har tagits till förenkling för att nå en bred skara beslutsfattare.
Mer modelltekniska specifikationer finns på Kunskapsguiden.se
Syfte
Denna vägledning syftar till att klargöra GIRFEC-modellen, dess ursprung, dess implementering och dess potential att främja en mer positiv miljö för alla barn.
Den avser stärka grundläggande kunskap bland offentliga beslutsfattare i Sverige för att främja smartare och mer träffsäkra lokala anpassningar.
Bärande övertygelse
Grunden för GIRFEC är den bärande övertygelsen att kollektiva ansträngningar kan leda till stora förbättringar i barns liv – genom genuina partnerskap mellan barn, familjer och yrkesverksamma inom alla sektorer.
Detta representerar en transformativ övergång (i Skottland) mot ett mer barncentrerat, proaktivt och effektivt tillvägagångssätt för att stödja barns holistiska välbefinnande.
1 En kort historik om GIRFEC
GIRFEC är ett nationellt program för upptäckt, bedömning, analys av information och planering för barn, och även ett ramverk för samordning av aktiviteter och insatser från myndigheter. GIRFEC-resan har stött på sin beskärda del av utmaningar, men dessa hinder har gett betydande insikter i hur man kontinuerligt kan förfina och förbättra ett gemensamt tillvägagångssättet över professionsgränser.
1.1 Ursprunget till GIRFEC
GIRFEC utvecklades inte som ett fristående initiativ, utan växte fram ur ett samförstånd att befintliga välfärdssystem för att stödja barn, även om de var välmenande, ofta var fragmenterade, reaktiva och inte konsekvent mötte behoven hos varje barn.
1
1964
Kilbrandon-rapporten förespråkade ett mer barncentrerat tillvägagångssätt inom det skotska rättssystemet, vilket lade grunden för framtida reformer.
2
1991
Orkney-skandalen avslöjade kritiska brister i skyddet av barn, vilket underströk behovet av bättre samordning mellan myndigheter.
3
2001
Rapporten “For Scotland’s Children” betonade vikten av integrerade tjänster för att förbättra barns välbefinnande.
4
2004
En översyn av Children’s Hearings System (CHS) betonade behovet av tidigare och mer integrerade insatser för utsatta barn.
5
2006-2008
Pilotprojekt i Highland-regionen testade och implementerade GIRFEC-modellen, vilket ledde till positiva resultat och en kultur av delat ansvar bland yrkesverksamma.
6
2012
Lagförslag presenterades för att implementera GIRFEC i ett sammanhållet nationellt system för planering och genomförande av samordnade insatser.
7
2014
Children and Young People (Scotland) Act 2014 antogs, vilket lagstadgade nyckeldelar av GIRFEC
1.2 Evidensens roll i framtagning av modellen
GIRFEC introducerades formellt 2006 och implementerades fullt ut 2014 genom Children and Young People (Scotland) Act. Det var inte ett "Big bang"-införande utan har varit en iterativ process där utveckling har skett stegvist, styrt av:
  • Vetenskaplig grund: GIRFEC utvecklades utifrån en internationellt utblick, inklusive principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter ("Barnkonventionen"), och forskning inom barns utveckling och välbefinnande. Barnkonventionens principer, särskilt de som rör barns rättigheter till delaktighet, skydd och utveckling, återspeglas genomgående i GIRFEC-modellen. Kapitel 2 täcker skandinaviens roll i GIRFEC:s utveckling och avsnitt 3.6 sammanfattar den vetenskapliga grunden.
  • Pilotprogram: "Highland Pathfinder"-programmet fungerade som en viktig testbädd som underlättade empirisk utvärdering och förfining av modellen. Detta pilotprogram möjliggjorde en praktisk bedömning av modellens träffsäkerhet och identifierade områden för förbättring innan dess bredare införande. Kapitel 4 redogör bland annat för de första utfallen man kunde se inom ett år av implementering.
  • Kontinuerlig utvärdering: Implementeringen av GIRFEC har varit föremål för regelbunden utvärdering och förbättring. Modellen utvecklas ständigt för att möta barns och familjers olika behov i Skottland och dess levande karaktär har blivit ett viktigt kännetecken för GIRFEC. Exempelvis har införandet av rollen "Named Person" testats och justerats under resans gång för att anpassa sig efter rådande lagstiftning. Rollen har gått från en aktiv samordnande roll till en kontaktpunkt för att förenkla navigering bland välfärdstjänster för barn och familjer.
1.3 Nyckelkomponenter
GIRFEC består av flera sammankopplade element, några viktiga är:
1. SHANARRI-indikatorer
De åtta indikatorerna (Safe, Healthy, Achieving, Nurtured, Active, Respected, Responsible och Included) ger ett holistiskt perspektiv på ett barns välbefinnande.
De är inte avsedda att användas som en checklista, utan som ett ramverk för att förstå sammankopplingen mellan olika aspekter av ett barns välbefinnande och hur de yttrar sig i olika sammanhang och miljöer.
SHANARRI-indikatorerna är en myndighetsövergripande ansats för att främja ett helhetsperspektiv på barns välbefinnande. Ramverket bygger på forskning kring barns utveckling som ett mångfasetterat och interaktivt samspel mellan många olika dimensioner som avspeglas i SHANARRI-indikatorerna.
2. Child's Plan
Varje barn har en plan som uppdateras med nödvändiga åtgärder då behov och insatser identifieras i samarbete med barnet, familjen och relevanta yrkesverksamma.
Denna plan formulerar mål, åtgärder och specifika ansvarsområden, för ett samordnat stöd oberoende av utförare. Ett och samma målområde i den gemensamma planen kan ha åtgärder som ska vidtas från olika förvaltningar eller aktörer samt familjen själva.
Barnets plan är ett fundament i GIRFEC-modellen och främjar samarbete och delat ansvar. Den är frivillig och måste återspegla barnets och familjens åsikter. Barnets plan är ett levande dokument som granskas och uppdateras regelbundet för att säkerställa att den förblir relevant för barnets utvecklande behov.
3. Named Person
Varje barn i Skottland har en Named Person, en tydlig kontaktpunkt inom de allmänna offentliga tjänsterna (vanligtvis inom hälso- och sjukvården för småbarn eller utbildning för övriga). Barnkontakten fungerar som en bestående kontaktpunkt för barnet, familjen och yrkesverksamma i andra professioner, vilket främjar kontinuitet och motverkar fragmentering samt underlättar kommunikation.
Named Person är vanligtvis Skottlands motsvarighet till en BVC-skötare för barn i åldern 0–5 år och en lärare eller rektor när barnet börjar skolan. Named Person bär ansvaret att erbjuda barnet och familjer nödvändiga insatser. Vid behov när insatser kommer från olika verksamheter, utses en Lead Professional för att koordinera och driva på aktiviteter enligt Child's Plan.
Effektiviteten hos GIRFEC är beroende av samarbete - arbetsmässigt, strukturellt och kulturellt. Det kräver ett sömlöst samarbete mellan professioner från olika myndigheter, att man delar information på ett genomtänkt sätt och sätter barnets behov i förgrunden för allt beslutsfattande. Detta sträcker sig bortom informationsutbytet; det innebär att bygga tillitsbaserade relationer, värdesätta varandras expertis och sträva mot gemensamma mål i ord och handling. Detta samarbetsinriktade tillvägagångssätt är grundläggande för GIRFEC:s framgång och möjliggör att alla relevanta professioner arbetar tillsammans för att stödja barnets välbefinnande.
2 Skandinaviens roll i utvecklingen av GIRFEC
Utvecklingen av GIRFEC påverkades i hög grad av skandinaviska filosofier och modeller, särskilt de som rör barnavård och sociala rättigheter. Detta inflytande syns på flera sätt:
Skandinaviska välfärdsmodeller
GIRFEC:s grund vilar på en skandinavisk välfärdsmodell som betonar att alla medborgare ska dra nytta av förbättringar inom välfärden, med särskilt fokus på dem i utsatta situationer. Detta överensstämmer med centrala principer som universella insatser och riktat stöd, vilka är viktiga kännetecken för skandinaviska välfärdssystem.
Initiativet har även anammat den skandinaviska betoningen på ett proaktivt förhållningssätt, där offentlig sektor engagerar sig tidigt för att förebygga framtida försämring av livsvillkor.
Children's Hearings System (CHS)
Skottlands Children’s Hearings System (CHS), som etablerades 1971, bygger på en välfärdsorienterad modell med skandinaviska influenser. CHS är ett unikt juridiskt system som fokuserar på barnets bästa genom att hantera både välfärds- och brottsrelaterade ärenden som skiljer sig från en traditionell domstol.
Systemet utgår från en helhetssyn på barnet, där behov och välbefinnande sätts i centrum snarare än enbart barnets handlingar, med ett starkt fokus på tidiga insatser.
Samarbete och holistiskt synsätt
GIRFEC främjar bred samverkan och ett helhetsperspektiv för att möta behoven hos barn och unga i utsatta situationer.
Skillnaden till den djupt rotade samarbetsinriktade filosofin i det svenska välfärdstänket, är att GIRFEC stärker dess effektivitet genom att skapa en mer enhetlig tillämpning av detta i praktiken.
Den svenska modellen BBIC (Barns behov i centrum), som är inspirerad av det engelska Integrated Children’s System (ICS), har flera likheter med den skotska modellen, särskilt när det gäller utredningsmetodik och samordningsverktyg.
"Inspiration is out there if you look and I recently went looking for it in the northern area of Norway. There I was very impressed with the way in which the local authority had taken steps to develop a comprehensive upbringing plan to create the best possible environment for all children and young people to grow up in. The partners in this plan include schools, kindergartens, health services, social work, libraries, culture, sport and leisure. All working together to provide excellent services for all children and families."
- Adam Ingram, MSP, Minister for Children and Early Years (2007-2011)
från konferensen "Getting It Right For Every Child, Childhood Citizenship and Children Services"
Grosvenor Hilton Hotel, Glasgow, 24-26 September, 2008
FN:s konvention om barnets rättigheter
GIRFEC bygger på FN:s konvention om barnets rättigheter ("Barnkonventionen") som utgår till stor del från skandinaviska principer kring barnets välfärd och sociala rättigheter.
Konventionen utgör en grundpelare för att säkerställa barns välbefinnande globalt, och de skandinaviska länderna har varit aktiva i att omsätta dess principer i praktiken.
Sverige hade en framträdande roll i arbetet med att ta fram konventionen och var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde i kraft i Sverige 1990. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag.
Länsstyrelsens "Preventionsstjärnan"
Svenskt intresse för GIRFEC
GIRFEC har väckt stort intresse i Sverige som en modell för att tillämpa en effektivare och mindre byråkratisk modell i förebyggande och samordnade handlingar mellan skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och polis. I första hand uppmärksammades modellen för att möta behoven av ökande psykisk ohälsa men har på senare tid börjat användas för bredare tillämpning av barns välbefinnande rörande teman som våld, kriminalitet, narkotika och utanförskap.
Både Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och statliga myndigheter (Socialstyrelsen, Skolverket) har uttryckt stöd för GIRFEC, och det pågår implementeringsinsatser på både kommunal och regional nivå i olika delar av landet.
Kunskapsutbyte på senare tid
Flera kontakter och kunskapsutbyten mellan Skottland och Sverige har ägt rum på senare tid. Socialdepartementet och SKR (genom Uppdrag Psykisk Hälsa) organiserade 2016 ett seminarium där skotska representanter presenterade GIRFEC för lokala och regionala aktörer. Under de efterföljande åren genomförde politiker och tjänstemän från ett antal kommuner och regioner studieresor till Skottland för att fördjupa sin förståelse av modellen.
- Bill Alexander, högsta ansvariga tjänsteman för förvaltningen som ansvarar för frågor som rör utbildning, socialtjänst barn och unga i Highlands vid seminarium i Stockholm 2016
3 GIRFEC i ett nötskal
Detta kapitel avser täcka baskunskapen om GIRFEC-modellen och motiveringen för metodval för att som ledare kunna engagera sig i strategisk anpassning efter lokala kontexter.
3.1 GIRFEC: Tvärsektoriell, tidig och proportionerlig
GIRFEC är ett nationellt program för bedömning, analys av information och planering för barn, men det är också ett ramverk för samordnade aktiviteter från myndigheter.
Utgår från allmänna välfärdstjänster

En skillnad mellan GIRFEC och föregångarna Assessment Framework och Integrated Children’s System i England är att det nya systemet utgår från allmänna ("universal") tjänster. Syftet är att stärka och utveckla det stöd som redan är tillgängligt för alla barn, snarare än att enbart fokusera på dem som bedöms vara mest utsatta.
Detta innebar en förflyttning på hur tjänster tas fram, fungerar och engagerar barn och familjer genom att erbjuda lättillgängligt och icke-stigmatiserande stöd.
Optimerar tvärsektoriell samverkan
GIRFEC anammar faktumet att alla verksamheter som arbetar med barn bidrar till deras utveckling och möjligheter.
Modellen syftar därmed till att optimera tvärsektoriell samverkan genom att sammanföra skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende, den ideella sektorn och lokala initiativ (t.ex. ungdomsverksamheter) för att ge barn bästa möjliga förutsättningar för välbefinnande.
Avväger proportionerlig och tidig hjälp
En annan grundläggande princip är att stödinsatser ska vara proportionerliga – offentliga insatser ska inte ske i onödan. Insatser ska dock vara tidiga och förebyggande, med målet att undvika mer långtgående insatser och försämrade livssituationer.
Barn och familjer står alltid i centrum för insatserna, och fokus ligger på att tjänsterna aktivt ska komma till dem, snarare än att de själva ska behöva söka upp stöd.
Inkluderande tillvägagångssätt
GIRFEC omfattar alla barn – inte enbart de som formellt identifierats som “i behov” eller som är placerade i institutionsvård. Hur ett barns behov uppmärksammas ska aldrig utgöra ett hinder för att få stöd. Det viktigaste är att hjälpen ges och att den är samordnad mellan olika aktörer för att förbättra barnens livsvillkor och framtidsutsikter.
Utsatta barn i Skottland ses som en naturlig del av alla barn i landet, inom den ordinarie välfärden. De är, först och främst, barn – som råkar ha ytterligare utmaningar och behov.
För att uppnå målen med GIRFEC krävs förflyttningar på tre nivåer:
1
2
3
1
Arbetssätt
Yrkesverksamma behöver samordna sina insatser, samarbeta effektivt och använda gemensamma verktyg.
2
System
Organisationsstyrning i och mellan myndigheter måste anpassas för att återspegla och främja det önskade arbetssättet.
3
Kultur
Ett skifte behövs från avgränsade expertisverksamheter till ett professionsöverskridande förhållningssätt, beteende och språkbruk.
3.2 Förändringsbehovet: Adressera ett systemhaveri
GIRFEC behövs eftersom barn ofta “faller mellan stolarna” i befintliga system. Välfärdstjänster är ofta organiserade utifrån specifika behov – såsom utbildning, hälsa och socialt arbete – vilket har lett till att barn riskerar att bollas mellan olika verksamheter, särskilt om de inte uppfyller kriterierna för en viss insats. Barn och familjer har uttryckt stor frustration över att skickas runt mellan olika aktörer och tvingas upprepa sina berättelser. Om ett barns behov inte tydligt lever upp till kraven för en viss tjänst kan det leda till att ingen tar ägarskap över frågan. Dessutom kan verksamheter exkludera barn som har behov men inte passar in i den katalog av insatser och tjänster som tillhandahålls av lokala myndigheter.
Bristande informationsdelning är en återkommande systemsvaghet. Medan godtycklig informationsdelning är olämplig, har utredningar av fall med barn som farit illa – såsom Western Isles Inquiry och Caleb Ness Inquiry i Edinburgh – visat att brist på informationsutbyte mellan myndigheter ofta är en avgörande faktor när systemet havererar. GIRFEC betonar vikten av ändamålsenlig och säker informationsdelning för att säkerställa att barn får det stöd de behöver.
Utöver detta är många processer onödigt duplicerade, där samma information registreras på flera olika platser, vilket skapar ineffektivitet och slösar värdefull tid för yrkesverksamma, barn och familjer.
3.3 GIRFEC-modellen i praktiken
Övergripande koncept i praktiken:
Named Person och Lead Professional
En grundläggande princip i GIRFEC är att insatser utgår från allmänna (universella) välfärdstjänster. Varje barn tilldelas en utsedd kontaktperson inom dessa tjänster – inom hälsovården för småbarn och inom utbildningssystemet för skolbarn – känd som Named Person. Denna person fungerar som huvudkontakt för familjen och är den som initierar stödinsatser.
Detta skiljer sig från system där socialtjänsten traditionellt tar emot remisser för sociala problem (med undantag för akuta barnskyddsärenden). Named Person har det initiala ansvaret för att bedöma ett identifierat behov kring ett barn (oberoende av hur identifieringen har skett) och avgöra vilka nästa steg som är lämpliga.
Om flera verksamheter är involverade med insatser och åtgärder utses en Lead Professional, en samordnande yrkesperson som kommer från den verksamhet som är mest relevant för barnets behov. Det finns ingen förutbestämd regel om att denna person alltid ska komma från exempelvis hälso- och sjukvård, skola eller socialtjänst. Istället krävs gemensam professionell bedömning för att avgöra vem som är mest lämpad.
Lead Professional har som huvudansvar att koordinera insatser och säkerställa god framdrift bland involverade aktörer, men det innebär inte nödvändigtvis att de själva utför insatser.
En familjevänlig välfärdstjänst
Målet med GIRFEC är att skapa tillgängliga, förutsägbara och trygga välfärdstjänster där barn och familjer känner förtroende för de verksamheter och yrkesverksamma som arbetar med dem. De ska kunna lita på att stöd och hjälp finns tillgängligt utan långa väntetider. Den första verksamhet de vänder sig till bör underlätta tillgången till rätt stöd, snarare än att hänvisa dem vidare.
Barn- och familjevänliga möten är en central del av modellen. Erfarenheter från omsorgssystemet visar att barn ofta känner sig överväldigade vid möten där beslut fattas om dem. De kan behöva möta obekanta personer, ha svårt att förstå samtalen och sakna möjlighet att förbereda sig eller uttrycka sin åsikt. GIRFEC prioriterar därför att möten hålls på ett mer barnanpassat sätt.
Föräldrar, och särskilt pappor, har lyft svårigheter att delta i möten under arbetstid. Därför görs ansträngningar för att anpassa mötestider utifrån familjernas behov, snarare än enbart utifrån de yrkesverksammas scheman. Detta är en utmaning som måste hanteras för att barn och familjer ska känna sig hörda och förstådda.
Även om fullständig samsyn inte alltid är möjlig, särskilt vid risk för skada, ska barn och familjer i de flesta fall ha en aktiv roll i processen och få möjlighet att uttrycka sina behov och åsikter.

GIRFEC förespråkar att:
Barn och föräldrars åsikter aktivt efterfrågas
Möten hålls vid tider som fungerar för familjen
Information delas öppet och tydligt
Planer tas fram i samverkan med barn och familjer – inte över deras huvuden
Detta bygger vidare på befintlig god praxis, där GIRFEC stärker och utvecklar de styrkor som redan finns i olika delar av Skottland. Modellen är en lärande process, där insikter från olika verksamheter tas tillvara för att säkerställa att bästa möjliga stöd erbjuds till barn och familjer.
3.4 De fyra nyckelfrågorna
GIRFEC:s operativa effektivitet bygger till stor del på förmågan att förebygga behov av onödig samordning och forum genom ett praktiskt ramverk för yrkesverksamma i det dagliga arbetet. Detta ramverk kretsar kring fyra grundläggande frågor. Dessa frågor är inte en rigid checklista, utan snarare vägledande principer som är utformade för att främja en övergång från ett problemfokuserat till ett lösningsorienterat, barncentrerat perspektiv. Frågorna uppmuntrar till proaktivt engagemang, delat ansvar och samarbete mellan myndigheter.
1
Vad hindrar detta barn från att nå sin fulla potential?
Denna första fråga utgör grundbulten i bedömningsprocessen. Den går bortom en enkel identifiering av “problem” och leder till en mer omfattande utvärdering av barnets situation, där SHANARRI-indikatorerna (Safe, Healthy, Achieving, Nurtured, Active, Respected, Responsible, Included) utgör en delad referensram mellan aktörer.
Det innebär att aktivt lyssna till barnet och dess familj, en etisk och samtyckesbaserad informationsinhämtning från olika källor samt en balanserad bedömning av barnets styrkor och behov. Frågan adresserar att ett barns potential kan påverkas av en rad faktorer, såsom fysiska eller psykiska hälsoproblem, inlärningssvårigheter, svåra familjeförhållanden, social isolering eller exponering för risker. Frågan avser främja en bred och nyanserad förståelse av barnets situation och går bortom förenklade etiketter eller diagnoser. Den uppmuntrar till ett helhetsperspektiv där alla aspekter av barnets välbefinnande beaktas.
2
Vad kan jag göra för att hjälpa barnet?
Denna fråga lyfter fram den enskilde yrkesverksammes ansvar. Den uppmuntrar till reflektion kring sina egna färdigheter, kompetenser och tillgängliga resurser samt hur dessa kan användas direkt för att stödja barnet. Det kan innebära att ge råd, information eller praktisk hjälp, erbjuda emotionellt stöd, föra barnets talan eller underlätta remisser till andra relevanta verksamheter.
Frågan främjar en proaktiv inställning och uppmuntrar yrkesverksamma att ta initiativ istället för att passivt invänta remisser eller en eskalering som första steg. Den understryker att även till synes små insatser kan ha en betydande positiv inverkan på ett barns liv och betonar att alla yrkesverksamma har en viktig roll i att främja barns välbefinnande.
3
Vad kan min verksamhet göra för att hjälpa barnet?
Denna fråga breddar perspektivet till att omfatta de resurser och tjänster som finns inom den yrkesverksammes egna verksamhet. Den uppmuntrar till att reflektera över hur dessa interna resurser kan användas för att stödja barnet. Det kan handla om att tillhandahålla direkta insatser, såsom pedagogiskt stöd, vårdinsatser eller socialtjänstens stöd, att anpassa verksamhetens riktlinjer eller rutiner för att bättre möta barnets behov, eller att samarbeta med andra team eller avdelningar inom organisationen.
Frågan avser stärka känslan av gemensamt ansvar inom verksamheten och uppmuntrar till samarbete för att säkerställa att barnet får ett heltäckande stöd. Den betonar också vikten av att organisationer har tydliga processer och för att möjliggöra en effektiv initiering av insatser.
4
Behövs ytterligare stöd, och hur kan det organiseras?
Denna avslutande fråga är central för samverkan mellan olika verksamheter.
Den uppmärksammar att en enda verksamhet sällan kan möta samtliga behov hos ett barn och att ett träffsäkert stöd ofta kräver ett samordnat tillvägagångssätt där flera yrkesverksamma och organisationer samarbetar. Det kan innebära att remittera barnet till externa tjänster, såsom specialistvård, psykosocialt stöd eller ideella organisationer, att delta i tvärprofessionella möten eller att medverka i utformningen av Child's Plan.
Frågan lyfter fram vikten av tydlig kommunikation och etisk informationsdelning (med lämpligt samtycke) mellan olika aktörer. Den understryker också den centrala rollen hos Named Person som en bestående kontaktpunkt före och efter insatser samt Lead Professional i att driva på så att barnets behov tillgodoses på ett integrerat och sammanhållet sätt.
3.5 GIRFEC:s vetenskapliga grund
GIRFEC är inte bara ett välmenande politiskt initiativ; det är fast förankrat i en robust evidensbas som härrör från forskning, etablerad teori och "best practices". Detta avsnitt sammanfattar det väsentliga som beslutsfattare och ledare bör kunna om GIRFECs vetenskapliga grund ur tre dimensioner: Effektiv riskhantering, ekologisk systemteori och kompensatoriska faktorer, samt det påvisbara värdet av att involvera barn och familjer i beslutsfattande.
3.5.1 Effektiv riskhantering
Traditionella metoder för riskbedömning har ofta kritiserats för sitt snäva fokus på negativa faktorer och sin bristande förmåga att beakta barns inneboende styrkor och motståndskraft. GIRFEC antar ett mer optimistiskt och holistiskt perspektiv på risk, baserat på forskning som visar att positiv förändring är möjlig även under betydande påfrestningar.
  • Vändpunkter: Forskning (t.ex. Rutter, 1987, om resiliens och vändpunkter i utvecklingen) ger starka belägg för att det finns avgörande “vändpunkter” i barns liv, där riktade insatser och stöd kan förändra deras utvecklingsbana och leda till avsevärt förbättrade livsvillkor.
  • Resiliens: Studier om motståndskraft (t.ex. Werner & Smith, 2001, Kauai Longitudinal Study) visar att en betydande andel av barn som utsätts för motgångar ändå utvecklas till välfungerande och framgångsrika vuxna. Denna forskning lyfter fram vikten av att identifiera och stärka skyddsfaktorer som bidrar till barns motståndskraft, såsom starka sociala nätverk, positiv självkänsla och effektiva strategier för att hantera påfrestningar.
  • Bortom determinism: Modern forskning utmanar deterministiska synsätt på barns utveckling, där tidiga negativa erfarenheter anses oundvikligen forma framtida utfall. Även om tidiga erfarenheter är av stor betydelse, visar forskning att barn har en anmärkningsvärd förmåga att anpassa sig och att positiva insatser kan ha en avgörande inverkan på att mildra effekterna av svåra upplevelser.
GIRFEC innebär ett medvetet skifte bort från en problemorienterad modell, som traditionellt enbart fokuserar på svårigheter och risker. Istället tillämpar GIRFEC ett styrkebaserat förhållningssätt som aktivt identifierar och bygger vidare på barnets befintliga resurser, motståndskraft och inneboende förmågor. Detta angreppssätt stärker barn och familjer och har visat sig vara betydligt mer effektivt för att främja positiva resultat.
3.5.2 Ekologisk systemteori och kompensatoriska faktorer
Från ett teoriperspektiv förlitar sig GIRFEC till stor del på den ekologiska modellen för barns utveckling (Bronfenbrenner, 1979) för att förstå de många och samverkande faktorer som påverkar barns liv. Detta innebär bland annat:
  • Flertal påverkansfaktorer: Ekologisk systemteori betonar vikten av att beakta samspelet mellan olika miljöfaktorer och hur dessa, både var för sig och i kombination, påverkar barns utveckling. Den utgår från att risk- och skyddsfaktorer kan finnas på flera nivåer inom systemet.
  • Kompensatoriska faktorer: Modellen lyfter också fram konceptet med kompensatoriska faktorer, där styrkor eller stöd i en del av barnets liv kan motverka risker eller utmaningar i en annan. Till exempel kan en trygg och stödjande skolmiljö delvis kompensera för instabilitet eller svårigheter i familjesituationen.
Den ekologiska modellen understryker hur olika aspekter av ett barns liv är djupt sammankopplade. En utmaning inom ett område (t.ex. fysisk hälsa) kan få en kedjereaktion av konsekvenser inom andra områden (t.ex. skolprestationer, sociala relationer och emotionellt välbefinnande). Detta är motiveringen bakom GIRFECs samordnade och tvärprofessionella strategi för att stödja barn, där deras behov adresseras på ett integrerat och sammanhållet sätt.
3.5.3 Värdet av familjens delaktighet
GIRFEC lägger stor vikt vid att aktivt involvera barn och familjer i beslutsprocessen, och ser dem som experter på sina egna liv med unika insikter om sina styrkor, behov och omständigheter. Stödjande evidens innefattar framför allt:
  • Expertkunskap: Barn och familjer har unika insikter om sin egen situation, sina styrkor, behov och preferenser. Dessa insikter är viktiga för att utveckla effektiva och individanpassade planer och insatser.
  • Förbättrade resultat: Forskning (t.ex. studier om familjerådslag, Marsh & Crow, 1998; samt studier om samverkan inom barnskydd, Thoburn, 2007) visar att en aktiv involvering av familjer i beslutsfattandet leder till avsevärt bättre resultat för barn. Dessa inkluderar ökad delaktighet i stödtjänster, större följsamhet till insatsplaner, förbättrad familjefunktion och högre tillfredsställelse med det stöd som ges.
  • Ägarskap och egenmakt: När barn och familjer aktivt deltar i samskapandet av planer, känner de oftare ett starkare ägarskap och större egenmakt. Detta ökar deras motivation och engagemang för att uppnå positiv förändring. Det främjar även en känsla av delat ansvar och stärker samarbetet mellan familjer och yrkesverksamma.
  • Informationsdelning: Forskning visar också att barn och familjer förstår vikten av informationsdelning när detta diskuteras öppet och transparent, och när syftet och fördelarna förklaras tydligt.
3.6 Systematik från början till slut
GIRFEC främjar en systematisk modell för praktiskt arbete som integrerar bedömning, analys, planering och åtgärder. Denna modell, som implementerades genom Highland Pathfinder-programmet, syftar till att säkerställa att insatser är målinriktade, evidensbaserade och barncentrerade.
3.6.1 Modellens steg
Modellens processdel omfattar följande huvudsakliga steg i de fall då alla är aktuella:
1. Tidig upptäckt
Processen inleds med att identifiera upptäckter eller bekymmer kopplade till de åtta SHANARRI-indikatorerna. Yrkesverksamma och vårdnadshavare är uppmärksamma på tidiga tecken på ouppfyllda behov.
2. Involvera barnet och familjen
Barnets och familjens perspektiv prioriteras och efterfrågas aktivt. Samtal förs för att säkerställa att deras röster påverkar processen och för att bygga förtroende och transparens.
3. Informationsinsamling
Data (t.ex. observationer) samlas in med hjälp av evidensbaserade ramverk. En fullständig evidensbaserad bild skapas av barnets välbefinnande. Samverkan mellan olika verksamheter säkerställer att relevanta perspektiv inkluderas när det behövs.
4. Bedöm risk- och skyddsfaktorer
Omedelbara och långsiktiga risker bedöms, med hänsyn till barnets individuella behov, familjesituation och omgivande faktorer.
5. Analys av resiliens
Vid behov analyseras den insamlade informationen och väger styrkor mot sårbarheter. Vid komplexa fall förfinar detta denna samlade riskbedömningen.
6. Samverkande beslutsfattande
Tvärprofessionella diskussioner säkerställer en balanserad bedömning där beslut grundas på evidens och gemensam analys. Kombinationen av risk, behov och resiliens avgör vilka insatser som krävs och vilka aktörer som ansvarar för dem.
7. Samskapande av en stödplan
En detaljerad handlingsplan utformas, där specifika åtgärder, ansvarsfördelning, realistiska tidsramar och uppföljningsmöten fastställs för att säkerställa ansvarstagande. Planen utvecklas tillsammans med barnet och familjen, inte åt dem.
8. Genomförande och stödinsatser
Planen omsätts i praktiken genom i samarbete mellan olika aktörer. Fortlöpande kommunikation mellan alla inblandade säkerställer att stödet är samordnat. Barnets utveckling följs upp regelbundet, och insatser anpassas vid behov.
9. Uppföljning och utvärdering
Uppföljningen är utfallsinriktad (utifrån SHANARRI-indikatorerna) och ligger till grund för eventuella justeringar av insatserna. Tidsintervaller styrs av barnets utveckling och behov, inte av godtyckliga tidsramar. Stödet avslutas när barnets behov anses vara uppfyllda.
3.6.2 Ramverk och verktyg
Wheel of Wellbeing: Tillämpa evidens
Inom GIRFEC-modellen används SHANARRI-indikatorerna för att registrera upptäckter och bekymmer. De åtta indikatorerna är:
Safe – att växa upp i en säker och stödjande miljö, fri från övergrepp och vanvård.
Healthy – att ha god fysisk och psykisk hälsa, tillgång till vård och stöd för hälsosamma val.
Achieving – att få stöd att utveckla kunskaper, färdigheter och självförtroende.
Nurtured – att få trygghet, värme och omsorg för hälsosam utveckling och resiliens.
Active – att ha möjlighet att delta i lek, idrott och rekreation.
Respected – att ha en röst i beslut som påverkar livet.
Responsible – att uppmuntras ta ansvar och få vägledning vid behov.
Included – att få stöd för att känna tillhörighet i familj, skola och samhälle.
Barnets plan: En färdplan för samverkan
Även när endast en verksamhet är involverad är en plan nödvändig. Alla barn behöver inte omfattande insatsplaner, men varje barn gynnas av en tydlig, målinriktad och skriftlig plan som delas med familjen.
Planen bör innehålla:
  • Vad som ska göras: Konkreta åtgärder och insatser.
  • Vem som ansvarar för vad: Tydliga roller och ansvarsområden för alla inblandade, inklusive barnet och familjen själva.
  • Hur vi vet att det sker förbättringar: Mätbara mål och indikatorer för framsteg.
  • Hur vi följer upp utvecklingen: En struktur och process för regelbundna uppföljningar och eventuella justeringar av planen.
  • Vilken evidens vi har: Dokumentation av den evidens som ligger till grund för planen och de resultat som uppnåtts.

Bedöm holistiskt
The Child’s World Triangle placerar barnet i centrum och erbjuder en ram för att samla mer detaljerad information om barnets situation när det behövs. Modellen betonar barnets perspektiv och främjar en holistisk förståelse av barnets behov och omständigheter.
Triangeln representerar samspelet mellan olika aspekter av barnets liv:
  • Min värld: Detta område fokuserar på barnets upplevelser, känslor och självbild.
  • Min bredare värld: Detta område undersöker barnets relationer till familj, vänner och samhälle.
  • Vad jag behöver från dem som tar hand om mig: Detta område handlar om barnets behov av omsorg, stöd och skydd.
När flera verksamheter är involverade är ett samordnat arbetssätt avgörande för att undvika dubbelarbete. Varje aktör bör bidra med sin expertis till den gemensamma bedömningen vilket säkerställer en heltäckande och effektiv bedömning.
Analysera risk
Vid behov måste bedömningar avvägas mot risk - GIRFEC avvisar förenklade “checklistemetoder” i sådana processer. Istället förespråkar modellen en nyanserad och evidensbaserad strategi som tar hänsyn till både omedelbara och långsiktiga risker, samt skyddsfaktorer och barnets individuella omständigheter.
Resiliensmatrisen är ett verktyg för att analysera risk och behov, väga styrkor mot sårbarheter och informera beslutsfattandet och innefattar:
  • Omedelbar risk: Prioriteten är alltid att bedöma om ett barn är säker. Detta kräver noggrann utvärdering av tillgängliga evidens och, när det behövs, omedelbara åtgärder för att skydda barnet.
  • Långsiktig risk: Utöver den omedelbara säkerheten är det avgörande att bedöma de långsiktiga riskerna för barnets utveckling och välbefinnande. Detta innefattar faktorer relaterade till barnet, föräldrarna och den omgivande miljön.
  • Skyddsfaktorer: En balanserad bedömning måste också identifiera skyddande faktorer som kan minska riskerna och stärka barnets resiliens.

Analys, inte bara bedömning: GIRFEC betonar vikten av att gemensamt analysera insamlad information, snarare än att enbart registrera och visualisera den.
Getting It Right For Every Child innebär en grundläggande förflyttning av hur välfärdstjänster för barn levereras i Skottland. Det handlar om att arbeta tillsammans, sätta barn och familjer i centrum för välfärdstjänster, dela information på ett ändamålsenligt sätt, planera insatser i samverkan och konsekvent fokusera på att uppnå de bästa möjliga resultaten för varje barn. Det är ett system som ständigt lär och utvecklas, med målet att maximera välbefinnandet och potentialen hos varje barn och ungdom.
4 Case: Highland - snabba effekter och bestående förändringar
Målet med GIRFEC är att skapa långsiktiga, hållbara förbättringar i barns välbefinnande och familjers liv i Skottland. Vägen till dessa långsiktiga mål kräver dock viktiga kortsiktiga framsteg för att möjliggöra och behålla ett förändringsmomentum. Starkt ledarskap, effektiv förändringsledning och operativ excellens är avgörande för att lägga grunden för en bestående positiv förändring. De första erfarenheterna från Highland Pathfinder-programmets första år ger värdefulla insikter i hur dessa kortsiktiga vinster kan se ut initialt.
4.1 Framgångsfaktorer
Highland Pathfinder var en praktisk implementering av GIRFEC, vilket gav värdefulla lärdomar för andra regioner och myndigheter. Highland använde en stegvis implementering, kombinerad med starkt ledarskap och ett tydligt åtagande för kontinuerlig förbättring. Syftet var inte att införa en stelbent, toppstyrd modell, utan att skapa en kultur av samverkan, delaktighet och anpassning.
1
Stegvis implementering
Highland valde en gradvis implementering, där arbetet inleddes med nyfödda i Inverness, sedan utökades till förskolebarn och därefter till skolbarn och hela regionen. Denna fasade strategi möjliggjorde noggrann uppföljning, anpassning och lärande, vilket minskade riskerna med storskaliga förändringar.
2
Bygga vidare på befintliga goda arbetssätt
GIRFEC introducerades inte som en ersättning för redan fungerande metoder, utan som ett ramverk för att vidareutveckla och stärka befintlig god arbetssätt. Detta tillvägagångssätt ökade engagemanget bland yrkesverksamma och minskade motståndet till förändring.
3
Tvärsektoriell förändring
Implementeringen involverade alla relevanta verksamheter och inkluderade viktiga förändringar, såsom nya processer inom socialtjänsten och förbättrad informationsdelning från polisen. Detta säkerställde en sammanhållen och konsekvent strategi i hela systemet.
4
Tydliga roller och ansvar
Roller och ansvarsområden för Named Person och Lead Professional definierades tydligt. Denna tydlighet säkerställde att familjer hade en tydlig kontaktperson och att tjänsterna var effektivt samordnade.
5
Tydlig och begriplig process
Fokus låg på att skapa en tydlig och sammanhållen väg för barn, familjer och yrkesverksamma, så att alla inblandade kunde förstå och navigera systemet på ett enkelt och förutsägbart sätt.
4.2 Förändringsledningens beståndsdelar
Highland Pathfinder-programmet visade att framgångsrik implementering av GIRFEC i grunden handlade om effektiv förändringsledning - inte modelloptimering. Det räckte inte att införa nya rutiner – det krävdes en genomgripande och långsiktig förändring av kultur, system och arbetssätt inom hela barn- och ungdomssystemet. Flera sammanlänkade faktorer var avgörande för att möjliggöra denna transformation:
1
Starkt och distribuerat ledarskap samt ägarskap
Highlands erfarenhet började med ett tydligt och engagerat ledarskap vilket bestod av:
Synligt och engagerat ledarskap: Chefer och politiska beslutsfattare behövde aktivt driva GIRFEC-visionen, ge tydliga mandat, avsätta resurser och hantera de risker som systemförändringar innebär. Detta signalerade att GIRFEC var en prioritet.
Involvering av personal: Det verkliga ägarskapet fanns hos de yrkesverksamma som arbetade direkt med barn och familjer. Förändringar utvecklades tillsammans med personalen, inte ovanifrån. Personalen involverades i både design och implementering samt tog tillvara på deras expertis.
2
Samordnad och heltäckande förändring
GIRFEC-införandet var inte ett projekt som kunde delegeras till en enskild arbetsgrupp. I Highland innebar detta:
Bred förankring: Samtliga verksamheter rörande barn och unga (tvärs aktörer) deltog aktivt i förändringsarbetet för att säkerställa en sammanhållen och integrerad strategi.
Sektoriell förändring: Även om GIRFEC är en tvärsektoriell modell, byggde implementeringen på förbättringar inom varje enskild verksamhet. Varje organisation behövde anpassa sina interna processer, riktlinjer och rutiner för att anpassas till GIRFEC:s ramverk.
Stöd för samverkan: “Coacher” eller förändringsledare spelade en nyckelroll i att underlätta samverkan, ge vägledning och stödja dem med operativa ansvarsroller. De fungerade som katalysatorer för att övervinna initiala hinder.
3
Flexibilitet och kontinuerlig utveckling
Implementeringen var inte en linjär utan krävde en flexibel exekvering:


Anpassningsbarhet: Ledarskapet insåg att förändringen är en lärande och utvecklande process. Förmågan att justera planer, metoder och mål baserat på feedback, utvärderingar och ny evidens är ett fortsatt kännetecken för modellen än idag.
Ingen “one-size-fits-all”-lösning: Implementeringsstrategin behövde anpassas till den lokala kontexten, med hänsyn till befintliga styrkor, utmaningar och resurser. Detaljer i lösningen som fungerade i en region fungerade inte nödvändigtvis i en annan.
4.3 Tidiga resultat och effekter
Highlands har, fram till 2025, haft nästan två decennier av lärande och utveckling av sitt GIRFEC-arbete. Andra källor visar på det nya systemets hållbara förmåga att exempelvis förebygga brott (se exempelvis Preventing Offending). Då ett syfte med denna rapport är att underlätta underlag för beslutsfattande som har kortare tidshorisonter att förhålla sig till, fokuserar detta kapitel på synliga effekter efter 8-12 månaders implementering i Highland. Tecken på positiv påverkan kom tidigt och dessa initiala framgångar, även om de inte utgjorde definitivt bevis på långsiktig effekt, visade att vissa effekter kunde uppnås relativt omgående.
4.3.1 Tidigare insatser: Mätbar effekt
En av de mest påtagliga och kvantifierbara resultaten av GIRFEC-implementeringen var en kraftig och varaktig minskning av antalet barn som remitterades till myndighetsutövning med potentiella tvångsåtgärder. I de områden där GIRFEC införts minskade dessa remisser med cirka 80 % jämfört med tidigare nivåer. Detta är en betydande minskning och en stark indikator på att fokus på tidiga insatser inom universella tjänster hade en verklig effekt.
Som ett konkret exempel för detta rapporterade Northern Constabulary (polisområdet som täcker Highland) att av 250 barnrelaterade orosanmälningar från polisen under en nio veckors period, skickades endast 53 (21%) vidare till Children’s Reporter (den myndighet som beslutar om tvångsåtgärder). Tidigare hade alla sådana ärenden remitterats. I 79% av fallen (197 ärenden) överfördes informationen istället direkt till Named Person inom hälso- eller utbildningssektorn, där insatser och åtgärder kunde sättas in utan att eskalera ärendet till ett mer formellt och potentiellt ingripande Children’s Hearing System.
Antal remitterade orosärenden till myndighetsutövning
(under en nio-veckorsperiod, Highland Pathfinder)
Denna förflyttning mot tidigare insatser är en kärnprincip inom GIRFEC. Genom att identifiera och hantera behov i ett tidigt skede kan systemet förhindra att problem eskalerar till en krisnivå och därmed minska behovet av mer omfattande och ingripande åtgärder. Detta gynnar både barn och familjer och innebär samtidigt en mer effektiv användning av resurser.
4.3.2 Minskad byråkrati: Kvalitativa rapporter
Även om exakt kvantitativ data om minskad byråkrati inte fanns tillgänglig vid tidpunkten, rapporterade socialtjänstens teamchefer en betydande minskning av ej kvalificerande remisser till socialarbetarna. Detta indikerar flera positiva förändringar:
Ökat förtroende
Andra verksamheter, såsom hälso- och utbildningssektorn, visade större tillit till sin egen förmåga att bedöma och hantera barns behov, vilket minskade beroendet av socialtjänsten som den primära instansen för remisser.
Minskad dubbelarbete
Användningen av SHANARRI och My World Triangle som gemensamma bedömningsverktyg bidrog sannolikt till att minska överlappande och parallella bedömningar.
Mer relevanta remisser
När ärenden remitterades till socialtjänsten var de mer sannolikt välgrundade och relevanta, vilket tyder på en bättre förståelse för tröskeln för socialtjänstens utredningar och insatser.
Denna avlastning av socialtjänsten gjorde det möjligt för socialarbetare att fokusera på de mest komplexa och akuta behoven, vilket förbättrade systemets övergripande effektivitet.
4.3.3 Mer fokuserade bedömningar och insatser: Case
Under det första året var bevisen för ökat familjeengagemang främst kvalitativa, baserade på feedback från både familjer och yrkesverksamma. Familjer rapporterade positiva erfarenheter av sin delaktighet i processen, särskilt genom användningen av My World Triangle. De kände sig mer involverade, värdefulla och förstådda, och upplevde en ökad förståelse för sin egen roll i att stödja sina barns välbefinnande.
Exempel:
  • Case 1: Två barn, sex och fyra år gamla, omhändertogs akut då båda föräldrarna missbrukade alkohol. Föräldrarna var svåra att engagera i stödinsatser. Socialarbetaren använde bedömningsmodellen för att hjälpa föräldrarna att förstå konsekvenserna av sitt beteende på barnen, identifiera styrkor inom familjen samt bekräfta och åta sig de förändringar som behövde göras. Detta exempel visar hur GIRFEC-ramverket användes för att engagera även svårnådda familjer, med fokus på styrkor och föräldraansvar. Även familjer med barn med funktionsnedsättning rapporterade att bedömningsmodellen var mer inkluderande och bidrog till en helhetsorienterad familjeansats.
  • Case 2: En sjuårig flickas beteende i skolan och hemma försämrades, vilket påverkade både hennes skolprestationer och sociala relationer – hon hamnade utanför kamratgruppen. En tvärprofessionell analys identifierade relationsproblem i familjen och behovet av att bearbeta en familjemedlems bortgång som bakomliggande orsaker. Skolan involverade socialtjänsten och en ideell organisation för att stödja flickan och familjen. Familjens relationer förbättrades, och vid en uppföljning efter tio veckor bedömdes situationen vara så stabil att ytterligare stöd inte längre behövdes. Detta exempel påvisade hur GIRFEC uppmuntrade en tvärprofessionell strategi där grundorsaker till ett barns svårigheter (t.ex. familjerelationer och sorg) hanteras, snarare än att enbart fokusera på de ytliga symptomen (t.ex. beteendeproblem).
4.3.5 Feedback från yrkesverksamma
Yrkesverksamma var överlag positiva till det nya systemet. De upplevde att det blev lättare att prata med föräldrar och barn om känsliga frågor, och att samarbetet med kollegor inom andra verksamheter förbättrades. Feedback som kom in under den första tiden innefattade:
  • Skolpersonal upplevde att det var lättare att prata med föräldrar och barn om svårigheter eftersom mer information delades i ett tidigare skede.
  • Hälsovårdspersonal beskrev att de inte längre behövde “leta efter” resurser och insatser, utan kunde få stöd snabbare.
  • Yrkesverksamma inom barnskydd rapporterade att processen blev mer fokuserad och att alla aktörer kände större förtroende för systemet.
  • Ideella organisationer rapporterade att de var mer involverade i barnens planer och kände sig mer likvärdigt inkluderade i “teamet runt barnet”.
Även om långsiktig datainsamling och utvärdering var avgörande för att bedöma den varaktiga effekten, gav dessa tidiga resultat från Highland Pathfinder lovande indikationer på att GIRFEC hade en positiv inverkan på kort sikt – för barn, familjer och yrkesverksamma. Ledarna visade modellens potential att uppnå sina huvudmål: tidigare insatser, minskad byråkrati, förbättrad samverkan och en mer barncentrerad praktik. Dessa resultat, även om de var preliminära under det första året, lade en stabil grund för fortsatt implementering och ett bibehållet momentum för vidareutveckling.
Källor
Kapitel 1: En kort historik om GIRFEC
1.	Health and Social Care Alliance Scotland. (2020). Getting to know GIRFEC: What Getting It Right for Every Child means for children and young people who are disabled or live with long-term conditions. Hämtad 10 februari 2025, från https://www.alliance-scotland.org.uk/wp-content/uploads/2017/10/Parent-Carer-GIRFEC-Pack-Jan-2020.pdf .

2.	Glasgow City Council. (2017). Getting it right for every child (GIRFEC): Practice guidance. Hämtad 10 februari 2025, från https://www.glasgow.gov.uk/media/6490/GRIFEC-Practice-Guidance/pdf/GIRFEC_Practice_guidance_19_April_2017.pdf?m=1692190990337 .

3.	Wikipedia. (n.d.). Getting it right for every child. Hämtad 10 februari 2025, från https://en.wikipedia.org/wiki/Getting_it_right_for_every_child.
Kapitel 2: Skandinaviens roll i utvecklingen av GIRFEC
1.	Anderberg, M., Forkby, T., & Thelin, A. (2022). A pendulum swing in child welfare policy – The case of implementing GIRFEC in Sweden. Nordic Social Work Research, 12(4), 578-591. https://doi.org/10.1080/2156857X.2020.1823874 .

2.	Emonts-Holley, T., Greig, A., Lecca, P., Lisenkova, K., McGregor, P. G., & Swales, J. K. (2016). Towards a ‘Scandinavian model’ for Scotland. Fraser of Allander Institute Economic Commentary. https://strathprints.strath.ac.uk/59897/ .

3.	Stradling, B., MacNeil, M., & Berry, H. (2009). Changing professional practice and culture to get it right for every child. The Scottish Government. https://www.forhighlandschildren.org/4-icspublication/index_35_92251530.pdf .

4.	Scottish Government. (2017). All points north: The Scottish Government’s Nordic Baltic policy statement. The Scottish Government. https://www.gov.scot/binaries/content/documents/govscot/publications/speech-statement/2017/09/points-north-scottish-governments-nordic-baltic-policy-statement/documents/00525147-pdf/00525147-pdf/govscot%3Adocument/00525147.pdf.

5.	Scottish Government. (2022). Rapid review of learning and evidence on national systems of social care in Nordic and Scandinavian countries. The Scottish Government. https://www.gov.scot/binaries/content/documents/govscot/publications/research-and-analysis/2022/06/national-care-service-rapid-review-learning-evidence-national-systems-social-care-nordic-scandinavian-countries/documents/rapid-review-learning-evidence-national-systems-social-care-nordic-scandinavian-countries/rapid-review-learning-evidence-national-systems-social-care-nordic-scandinavian-countries/govscot%3Adocument/rapid-review-learning-evidence-national-systems-social-care-nordic-scandinavian-countries.pdf.
Kapitel 3: GIRFEC i ett nötskal
Avsnittet är från Skottlands podcast för socialtjänst och talet är av Professor Jane Aldgate. Aldgate har haft en framstående karriär inom socialt arbete och barnomsorg, med betydande bidrag till policyutveckling och forskning. Hon innehar en emeritusprofessur vid Open University och har hedersuppdrag vid University of Edinburgh och Queen’s University Belfast.
År 2005 blev professor Aldgate inbjuden att ansluta sig till teamet som utvecklade Skottlands “Getting it right for every child” (GIRFEC)-ramverk. Hon bidrog avsevärt till att konceptualisera ramverket, skriva riktlinjer och sprida information och vägledning om den tidiga implementeringen.
Dessutom har professor Aldgate författat rapporter som kopplar samman GIRFEC med FN:s konvention om barnets rättigheter (UNCRC), vilket understryker hur GIRFEC stöder implementeringen av UNCRC i Skottland.
Hennes omfattande erfarenhet och engagemang i utvecklingen av GIRFEC förstärker hennes trovärdighet som källa i frågor rörande barns välbefinnande och skydd.
Bilder i rapporten kommer från sedvanlig bildsök online.
Kapitel 4: Case Highland